Inga hål, man tackar.

Hur mycket jag än fixar och donar, så har jag lättblödande tandkött. Fixa och dona MERA.

Började bli tomt i hyllan, så jag bunkrade upp på bästa tandkrämen, och så fanns det små söta bebisar att ha med sig på resor också, perfekt!

.

.

Herr Nöjd fyllde ju som bekant år när vi var i Beijing, och planen var att köpa ett sidentäcke och ge honom där. Den planen åkte ner i toaletten så det virvlade om det, för vi kom aldrig till något ställe de sålde bra täcken. De som vrålades ut på marknaden var inte riktigt det jag tänkt mig. Så nu fick Jonne lufta sig, och framför allt fick han däcken luftade på Stureplan, de var grymt slaka och oentusiastiska. Sedan blev det Siden Selma, och nu har Herr Nöjd det där sidentäcket han aldrig unnat sig :)

Vi svängde förbi "min" tehandel på hörnet, JAVA, och så köpte jag mig en klassiker. Behövde en ny tesil, och fick en total nostalgitripp och måste bara ha en sådan vi hade i barndomshemmet. Uppenbarligen är den en sådan klassiker jag kände, för de fanns!

.

.

På kvällen var vi bjudna på Vernissage av Herr och Fru Outlets dotter, som går någon designlinje på gymnasiet.

De hade varit riktigt riktigt duktiga med den där utställningen. Fantastisk lokal gjorde sitt till, men annars var det snyggt hängt och spännande gjort. Alla verk höll kanske inte så där vansinnigt hög klass men vad kan man begära av en 15-åring? Eller är de kanske 16? Jaja, något där i svängarna i alla fall.

.

Sprang ihop med X-et och hans närmast försvinnande magra fru. Varför vill någon vara SÅ smal? Hon är lång och slank by default, men nu var det inte snyggt längre.... Stannade till några minuter, och kallpratade. Det kändes märkligt, nästan sorgligt faktiskt.

Själva hamnade vi efter utställningen på Bistro Berns där vi firade rejält att sommaren är här, och Jenny en glad och mycket vänlig servitris. Hurra för människor som Jenny som gör sitt jobb med sådan glädje efter 13 år i branchen!

De här besöken är nog ungefär lika viktiga för oss bägge två.

Kanske med lite olika utgångspunkt ibland, men det spelar ju ingen roll.

Vi ger varandra något, och det är gott!

Ma hade dessutom köpt en liten bok hon vill ge till Rose, så jag tog en bild där Rose kan se när Ma läser den för henne.

Det är en stor sorg, att inte få träffa sitt barnbarn och barnbarnsbarn, och det förstår jag så innerligt väl!

.

.

Som ni vet är jag ingen stor Shoppare.

Ibland kan jag älska att vandra runt och glo på olika saker, men det händer inte speciellt ofta.

En butik jag på något sätt helt bortsett från att den existerar är Kapp Ahl.

Var lite slut efter besöket hos Ma, men tog ändå en liten promenad hem från T-Centralen, även om det gick mycket mycket saktare än min vanliga haj-speed.

Där låg ett Kapp-Ahl mitt i gångavägen, och plötslig tänkte jag att de kanske har något linne i den där färgen jag är ute efter, så jag gick in.

Jag lovar och svär, det tog mig ganska exakt 4 minuter, så kom jag ut med 3 linnen och en härlig underbar böljande svepande långklänning.

Det hade jag ingen ANING om att jag behövde när jag gick in!

Svepte runt i den hela kvällen, och njöt av förälskelsen.

Så kan det gå när man klliver utanför ramarna.

.

När kalven äntligen fick sniffa lite utanför dörren, hade det hänt MYCKET.

Syrener och kastanjer i full blom!

Varenda träd fortfarande i försommarens ljusgröna, vibrerande färg.

Så lycklig att se det så ni kan inte ana!

Följde med Herr Nöjd ut på Djurgården för att äta lunch med Polaren Pryl.

Det kändes som en lagom första aktivitet utomhus, och det var härligt.

Vi blev omkörda av ett fint gammalt åk när vi promenerade över bron, och mötte senare ekipaget och ett par polare från KAK.

.

.

Sakta vandra mot Systrarna Voltaire och bara glo och glana på varenda träd och buske.

Okej, jag erkänner. Jag hade tanken "Fy tusan vad jag har missat mycket", men den var tämligen kortvarig och inte speciellt påträngande.

Det mesta var lycka över att se detta vackra.

.

.

Och så sjönk vi ner i dessa omöjliga stolar, för de var de enda som fanns lediga i någorlunda skugga, och mumsade på räkmackor och soppa och pratade.

Om vad?

Ja men HALLÅÅÅÅ!!!!!

Och Herr Nöjd fick stolt visa upp sin 180-timmars charger och Polaren Pryl nickade allvarligt åt prylen.

Det betyder att det är en OK pryl, en värdig pryl, en bra pryl.

En mås slog sig strategiskt ner på ett parasoll och började spana efter matbitar som såg obevakade ut.

Det framgår inte om han lyckades med sina planer.

Själv gick jag direkt hem efteråt och kände mig alldeles piggare.

.

Har inte varit utanför dörren sedan jag kom hem från Beijing, och när jag tittar ut genom fönstret strålar sommaren där ute. Och jag har inte sett den, för när jag åkte var det fortfarande senvår och svalt.

Trodde jag var frisk igår, när febern var borta, men så var det inte.

Idag tänker jag gå ut i alla fall, hosta och snor får följa med.

Jag har varit feberfri 2 dagar, och då får man börja röra på sig, för det sade Doktor Sterner!

.

Herr Nöjd tittade förbi,

hade med sig lite småsaker.

Och så visade han upp sitt huvud, som hade varit ute i solen.

.

.

.

Jaha,

missade alltså även Herr Nöjds sommarfest, vilket också värkte i hjärteroten.

Men spilld mjölk är som bekant inget att gråta över, så det var bara att gilla läget där.

Och konstatera att även en febrig hjärna har ett maximum för hur mycket skräp-TV den klarar. Min kvot är nu fylld för en god stund framåt.

Och när det plingar på dörren,

jag öppnar i all min skörplighet och långt bort i kroken står Herr Nöjd och ler, och utanför dörren står en påse med Nödvändigheter för en skruttig Fröken L,

då är det väldigt lätt att se ljust på tillvaron.

Ute på gården skallrar en hosta lika skön som min,

så jag är inte ensam i huset om min situation. Tänk att delad glädje är verkligen dubbel glädje, och delad sorg minskar den kraftigt!

.

Vilket i sin tur innebär att jag låg på soffan och zappade.

Orkade inte ens sitta vid datorn.

Så går det när man inte tål feber.

.

Legat hela dagen, när Fröken L inte ens orkar sitta och slösurfa vid datorn vet man att det är illa.

Proppar i mig en internationell bli-frisk-mixtur bestående av

Kinesiskt medicin-té

Amerikans Tylenol

Svensk honung

Somnade 21.15, och även om jag vaknade till av att det behövde snytas och sprayas och smörjas så somnade jag om flera gånger.

Sov 9 timmar!

.

Missade svigers födelsedagsfirande igår, Lilla E's idag och ser inte ut som att jag kan följa med på Herr Nöjds sommarsamling i morgon heller :(

Och inte kan jag hälsa på Den Långe som ligger på lasarettet heller, får skicka cyberhälsningar.

.

Kan inte klaga ändå, ligger och suger på minnena från den gångna veckan.

Vet egentligen inte om den meningen innehöll en enda sanning- för jag vet inte om det är något märkligt över huvud taget, och kanske håller alla människor på så här och då är det ju ingen egnhet heller...

När vi skall få halsfluss eller något liknande lustigt, så börjar saliven flöda. Och jag överdriver inte, den bokstavligt talat RINNER i munnen.

Det är så äckligt så man vill skrika rakt ut, och ibland gör jag det också.

Detta startade igår när jag lagt mig, och det gick inte ens och sova för allt saliv som rann och rann och äcklade sig och halsen gjorde ont.

Det hela har fortsatt hela dagen, både under frukosten, medan vi packade ihop det sista och i bussen på väg ut till flygplatsen.

Vet inte om vår lilla guide hört när vi talat om att hon faktiskt inte var så där väldigt mycket att hänga i granen som guid betraktat, även om hon är kollossalt trevlig och rar på alla sätt och vis.

För i stället för att gå med oss som den ledkossa hon nu var utsedd till, så dumpade hon mappen med våra Visa hos mig, eftersom jag stod högst upp på listan, önskade oss lycka till och var försvunnen.

Nu var det inte så märkvärdigt att bära på de där papperen tills vi passerat passkontrollen, men lite undrades det allt...

.

.

Orkade i alla fall lyfta blicken och beundra taket en sista gång, till och med taket på flygplatsen har de lyckats göra till något vackert och speciellt.

Bestående intrycket av Beijing blir att människorna är snabba och effektiva, inte speciellt vänliga så som vi betraktar vänliga, men absolut inte otrevliga heller. Det är inget tjafs helt enkelt, utan raka rör som gäller.

Staden är fascinerande, och jag hoppas den inte glömmer bort att den ligger i Kina, även om det fanns tendenser som lutar åt att det kan gå åt det hållet....

.

.

Flyget tog sina åtta timmar drygt, och det var inga roliga timmar, men de passerar ju som de skall.

Kvällen har ägnats åt att bli hesare och hesare och att ligga utslagen på soffan.

Trist avslutning på en i övrigt fantastisk vecka!!!!!

Det var födelsedag! Och flaggan vajade så stolt i vinden till Herr Nöjds ära!

Kan över huvud inte tänka mig att det fanns någon som helst annan anledning att man flaggade, kan ni ???

.

.

Ett tag funderade vi på att åka och betitta Den Förbjudna Staden, men eftersom vi sett fina templet igår, och det var Herr Nöjds dag, så skippade vi den övningen. Det blev en stilla promenad och lite småshopping i stället.

Födelsedagspresenten för dagen blev en fantastisk mackapär, som ger extra liv åt trötta i-batterier... ja, ni förstår! Finfint att ha med sig på långa flygningar och så.

Ja.

Alltså, vi tog det faktiskt ganska lugnt idag!

För urtonde gången passerade vi Beijing-lunch #1 -  varje fall mellanmål. Och mysteriet är löst vad de där lerkrusen med sugrör till innehåller: Youghurt!

.

.

Vi diskuterade vad det är som gör Beijing så otroligt speciellt.

En sak är självfallet storleken, 22 miljoner människor.... i en stad stor som Skåne. Men det känns inte så stort, av någon konstig anledning. Har ju börjat känna igen mig ganska bra, och inte känns det som att åka från Ystad till Malmö när man skall ut på restaurang på kvällen....

Tror inte jag kan konkludera det bättre än jag i ett ögonblick av någon slags klarsyn försökte uttrycka till Nöjdern:

- Det känns som att Beijing just precis NU lever i det bästa av två världar - den västerländska civilisationens fördelar som faktiskt finns där, och samtidigt har man ett ben kvar i det gamla Kina, det gamla bondesamhället, eller vad jag nu skall kalla det. Sorry att jag inte är någon politisk kännare, men ungefär så vill jag sammanfatta den här staden. När den västerländska delen växt sig större, och det ursprungliga fått styrka ändå mer på foten är jag inte så säker på att stan är lika vibrerande och betagande längre.

Nåväl.

På kvällen skulle Herr Nöjd firas, och eftersom han är så glad i Teppanyaki fick det bli det.

Hade hittat vad som skulle vara Beijings bästa, och beställt bord.

Taxi-chauffören pekade och dumpade oss på en folkfylld plats.

Alltså, hur skall man beskriva det här nu då.... Tag hela Rue St Honorés + Rodeo Drive + 5th Avenue, och slå ihop varenda boutique och märkesbutik ni kan hitta där, och så dunkar ni ner stora butiker av det här i ett område bestående av två jättelika byggnadskomplex: Sanlitun North ( Lyx-butikerna ) och South ( Alla butiker ni kan komma på typ )

Det var nästan absurbt att någon placerat Herr och Fru Mao där mitt i all Lyx-kommersen!

.

.

Nu hade chauffören dumpat oss i fel ände, och jag fattar egentligen inte hur vi hittade fram till restaurangen. Särskilt inte som den låg längst bort i en lång korridor i ett hus där butkerna stängt....

.

.

Men fram kom vi, och beställa fick vi till slut, även om 87% av personalen bara talade kinesiska, och det gör inte vi. Men det fanns en underbar tjej som speakade Änglish, och hon räddade oss. Dessutom var hon lyhörd, och snappade upp det diskreta Happy Birthday som undslapp mig när vi skålade oss välkomna. Så efter en stund kom X antal servitriser in och sjöng Happy Bifdey to yooooo, det var mycket charmigt!

Nu har vi kanske varit på några Teppanyaki-ställen för många för att bli imponerade av försöket, men maten smakade utmärkt, och alla lade manken till.

.

.

Man fick lite lust att klappa kocken på kinden och säga att såja lilla gubben, det här går säkert bra skall du se, när man såg hans tafatta och långsamma klippedi kloppar. Nåja, nu var vi inte ute efter någon show á la Benihana, utan god mat, och det fick vi !!

HAPPy B-day Herr Nöjd!

.

Så vi traskade iväg.

Först blev de lite kaikolokko med vad som var söder, så vi hamnade i en hutong. Det här var en levande hutong! Ingen turistattraktion eller ställe där människor som flyttat in i lägenheter behåller sin hutong-boning som en slags sommarstuga eller vad man nu skall kalla det. Nej, här levdes det! Vi mötte många mor- och farföräldrar med sina små barnbarn som bar de karakteristiska snabbt-kiss-och-bajs-byxorna, dvs byxor med öppen gren så det bara är att sätta sig ner och göra det man skall. Vi mötte kvinnor och enstaka män, och det här var verkligen på riktigt.

Något vi båda reagerat över är att vi har inte mött en enda människa med den där tomma blicken som är så karakteristisk för en olycklig människa. Vi har inte hört människor svära åt varandra för att de gör något fel. Att trafiken fungerar är ett mirakel, det gås och körs lite hur som helst, men alla släpper tålmodigt fram varandra. Inte EN enda ambulans på utryckning har jag sett, eller hört. Många polisbilar, men inga på utryckning. Märkligast av allt: Inte en enda brandbil. I New York hörs sirenerna oupphörligt, varför behövs inga utryckningar i en stad med 22 miljoner invånare, där de som lever i hutonger lever med 40-60cm avstånd till grannen????????

Tål att tänkas på!

Nu började vi bli lite förvirrade, var fanns vattnet?

Så vi svängde av lite, och kom in i Pekings Birkastan.

.

.

3-våningshus nu, och riktiga gator, om än inte breda.

Och där stod frisören på gatan och rakade en mans huvud. Hans cykel med frisörväskan och två koppar vatten stod bakom honom, och vi förstod att han cyklar runt till kunderna i stället för tvärt om.

Den glade mannen väntade på sin tur.

.

.

Vi kryssade runt runt och hit och dit. Inget vatten. Tittade på kartan. Där var järnvägen, så precis rakt söderut skulle den ena sjön ligga. Gick efter solen. Inget vatten.

Däremot stötte vi på en lekpark. Trodde vi först. Men det var ingen lekpark, det var en familjeträningspark.

Typ.

Tänk er ett färgglatt gym som har flyttat utomhus, typ Venice Beach fast i en liten park på en liten smutsig bakgård i de saligas kvarter.

Här tränade hela familjen tillsammans, jag jublade.

.

.

Vid de här laget hade vi insett att något vatten och någon park skulle vi inte stöta på.

Så vi drog västerut, till den stora parken som innehåller det Himmelska Templet för Goda Skördar.

Och hit både hittade vi, och fann det vi sökte!

.

.

Här var vi plötsligt on top of the world, och hade utsikt över precis hela det platta Beijing. Strålande!

Det fanns fler som tyckte platsen var strålande.

Om det var fråga om en mode-fotografering eller ett snuskigt rikt brudpar låter vi vara osagt, men med tanke på veckodag så lutar det nog mot det försnämnda. Å andra sidan hade de inga filter med sig, bara en enorm jätteblixt.. så ho vet...

.

.

Här gick vi länge och långt.

Enorm park, stora fält med ängsblommor och pinje.

I ett hörn fanns ett liknande träningsupplägg som vi tidigare sett i "Birkastan".

Jag såg någon ung atlet swinga sig runt på räcket, och jag tänkte att här får man inte vara blyg, honom måste jag föreviga. Döm om min perplexion när jag tagit bilden, och tittade upp och såg på mannen....

WOW.

.

.

Och vid den cirkelformade Stargate-inspirationskällan med en speciell sten mitt i de 9 omslutande stenarna, omslutna av 18 stenar, omslutna av ... osv ... stod en man och log brett mot en kamera. Plötsligt log han inte så brett längre. Han var mäkta upprörd, på en elak dam som just skrikigt något åt honom. Mina begränsade kunskaper i Madarin förbjuder mig att ge någon exakt analys av situationen, men det lät som att hon surat över att han upptog den åtråvärda stenen för sin fotografering alltför länge, och att hon uttryckte den åsikten med illa valda ord. Oj vad den mannen var arg, det är första och enda gången vi hört några människor skälla på varandra.

.

.

Det kurrade något litet i maggen, så något måste vi ju peta i oss. Jag tog en Rice with beef för 28 pengar, och Herr Nöjd en fruktsallad. Vatten och kaffe kostade något mer styck. Filosoferade över hur och varför och kom fram till att i det här landet skall i alla fall ingen svälta. Dricka kaffe behöver man inte göra, så det kan gott få kosta lite mer.

Och fröken servitrisen log sitt gulliga leende, och visade upp modefrisyren numro uno: Lugg.

.

.

Under vårt vidare strosande stannade jag till några gånger och begapade något speciellt.

Till exempel det faktum att den gode Munch måste ha varit här och stått framför precis det här trädet innan han fick en ångestattack och målade den på världens mest kända sätt:

.

.

Och där bland träd och grönska hittade jag det.

Det mest fantastiska grafiska mönster man kan tänka sig till en formidabel aftonklänning.

Får väl ringa upp Lars Wallin när jag kommer hem och inleda ett samarbete...

.

.

Efter över fyra timmars nästan oavbrutet traskande var fötterna så där dödströtta igen.

Så det var bara att stappla hem och vila dem en stund, innan det var dags för middag på en lokal sylta. Vi vet inte riktigt vad vi åt, men det kan ha varit biff. Det var under alla omständigheter gott!

Sedan gick vi och fyndade i Sverige receptbelagda meduciner och jordnötter innan vi slog oss ner för att vila våra hårt gångna fötter.

Den här stan alltså.

Som jag konkluderade för Herr Nöjd:

Jag har inte blivit speciellt förvånad, men väldigt överraskad.

.

Var en nätt sommarstugetomt på 270 hektar, varav 220 konstgjord sjö. Smarta som de var de gamla kineserna byggde de ett konstgjort berg av de där bortschaktade konstsjö-massorna, och så fick ett av de små husen en tjusig utsikt. 10 meter djup är den, sjön, och numera har man stängt av drygt halva härligheten, och så odlas det pärlor för full guffe.

.

.

En liten pelargång leder en bit - bara 750 meter lång - runt sjön, så att de rika damerna slapp få sådan där otäck sol på sig.

Och här kom nyheten för Fröken L. Har gått runt och trott att det här med att linda fötter var en GAMMAL sedvänja hos disse häringa kineserna. Så visar det sig att seden återupptogs någon gång på 20-talet, för att så förbjudas igen av kamrat Mao. Visste man INTE.

.

.

Inte heller här var vi ensamma, det finns en och annan turist runt om kring bland sevärdheterna.

Men just Sommarpalatset är lite annorlunda. Här är det mest inhemska turister, och väldigt mycket Pekineser.

Är man en glad pensionär kan man köpa årskort för 200 pix, och det är det många som gör.

Och när vi passerat pelargången, och lämnat de förfärliga högtalarvrålande grupp-guiderna bakom oss infann sig lugnet bland de lummiga träden.

Vi begapade varandra ganska jämlikt, pensionärerna och jag.

.

.

Bästa lunchen hittils på en nybyggd restaurang i en Hutong nära Lama-parken, och så fick vi oss till livs en liten te-ceremoni. Vi hade nog kallat det te-smakning, jag accepterar båda!

Det här var grejor!

OJ OJ OJ så gott te är när det tillagas på rätt sätt och av goda råvaor! Jag chockade både guiden och fröken ceremonimästarinnan genom att köpa med mig det "svåraste" av teerna, ett medicinskt jox vid namn Peur-té. Bra för allt möjligt, och inte alls illasmakande kan man tycka. Blir bara bättre och bättre och mer och mer värdefyllt med åren :)

.

.

Nu skulle det bli shopping var det tänkt. Eftersom vi talat om för Mi Cheng Yi att vi inte var helt lyckliga på Quoi-marknaden, skulle hon visa oss en shoppinggata vi säkert skulle tycka om. Droppade oss vid ett inomhus-center och vi knallade in på Pekings motsvarighet till NK. Det var kanske inte RIKTIGT det här vi tänkt oss med kinesisk shopping.

Tänkte jag skulle hitta någon ovanlig rolig kinesisk leksak, men den här fick mig att liksom tappa lustan.

En automatisk, pipande, blinkande såpbubblemaskin. Jisses :d

.

.

Vi gick i alla fall en runda bland de kinesiska designermärkena, av ren nyfikenhet.

Kan väl säga som så att de inte är speciellt spännande... och två saker klara favoriter:

Spets och en speciell ärm, som är en liten vinge som utgår från halva ärmhålan, i olika längder beroende på tycke och smak.

.

.

.

.

.

.

.

Hittade en helt fabulös klänning som jag verkligen kunde tänkt mig.

Men hade ingen lust att pynta 4 och ett halvt tusen för den... så den fick hänga kvar.

I taxin hem satt jag och funderade över vilka ord som bäst skulle kunna beskriva denna fabulösa akritektur.

Det som kommer närmast får nog bli Stram Elegans.

Fantasin flödar, samtidigt är det inga tokerier, bara snyggt, stramt, elegant ....

.

.

.

.

.

.

.

Nu har vi ätit kinesiskt i tre dagar, allt från elände till gotti-gott-gott, men på kvällen såg vi på varandra, och så fick taxin ta oss till en Italienare. Vi kan säga så här: Vad vi NJÖT!

Man frågar sig - hur kan ett utsökt Italienskt vin kosta hälften så mycket när det har fraktats runt halva jordklotet????? Fattar nada gör undertecknad, men det skall man väl nu inte heller...

.

.

I taxin på väg hem tänke jag att ett sådant här muntert upplyst hus hade väl inte suttit helt fel hemma i Stockholm? Okej, man har gjort sina försök med Hötorgsskraporna, men det känns liksom lite ... fjuttigt på något sätt. Flåt min kära hemstad!

.

Tittade ut genom fönstret vid ett rödljus, och såg hur traktens grönsaksleverantör just anlände till en restaurang.

Termen "färska grönsaker" fick en vidare betydelse med ens.

.

.

Det var Chi-Huang-Ti, kung av Tsin Som lät bygga den kinesiska muren

Så skaldade Taube, och nu var det alltså dags att få se ett av världens sju underberk. Men han ljög lite grand där den gode Taube, det var inte bara Chi-Huang-Ti's verk. Om han inte hade ätit ruskigt mycket gins-sein rot och annat livsförlängande för enligt guiden tog muren 300 år att färdigställa. Det vill säga 2 mil om året...

Att den är brant på sina ställen har man ju hört, men det hindrade ju inte oss i fårskocken att sätta av.

.

.

Jag hoppades nå tornet där innan hjärtat stannade, och det funkade ypperligt. Fixade till och med att kava upp till 2-an. Det var kö, och det var bara några som trängde sig lite på uppvägen. Men eftersom de skuttade fram som kaninen i mitten, medan vi vanliga dödliga höll oss inom säkerhetsavstånd från räcket, så gjorde det faktiskt inte så mycket!

Så skulle man då ned igen så småningom.

Som jag sade, det var trångt på själva muren, och ännu trängre i ingången till tornen...

.

.

Det var då det var en alldeles alldeles kollosalt ryslig tur att Fröken L inte gick och kånkade på en Kalasjnikov ty då hade världen varit en ryss fattigare. Alla ville bara igenom nålsögat så fort som möjligt. Det var trångt. Barn skrek förtvivlat, vuxna svettades på varandra. Då kliver en ryss upp vänster om Fröken L, och tänker tränga sig förbi. Jag stirrade på honom. Han fotsatte. Det var då den där AK-47 hade gjort ett otäckt jobb om jag ägt någon. Nu fick han sig en armbåge mitt mellan 11 och 12:e revbenet i stället. Han tittade förvånat på mig några sekunder, sedan gjorde han sig redo att fortsätta trängningen.

Då fick han en handflata uppsatt framför fejjan, och en otäck röst väste lååååångsat: D O N' T P U S C H !!!

Nu fattade han plötsligt galoppen för han såg färgen på mina ögon.

Föll snällt in i ledet medan han skrattande sade något opassande om undertecknad till sin väninna.

Så.

Ner kom vi allihop, ryssen med.

.

.

Hade jag kunnat trolla bort 98% av människorna och 50% av diset hade turen varit fulländad. Nu var den "bara" mäktig och storslagen.

Först blev jag tirriterad över att man byggt speciella trappor till oss turister, att vi inte fick nöta den riktiga muren, sedan insåg jag det geniala. Om dessa nybyggda trappor var så nedslitna... vad skulle inte muren varit!

Grandiost var det under alla omständigheter.

.

.

På avtalad tid stod både guide, chaufför och buss och väntade, och vi tog plats igen, för transport till den inkluderade lunchen.

- Vi skall nu äta riktig kineskisk bond-mat, kunde guiden Mi Cheng Yi lova. ( Ansvarar inte för stavningen av hennes namn )

Fast hon sade vi kan kalla henne Ida, för det gjorde hennes svensk-lärare som inte kunde lära sig hennes namn på de år hon lärde ut svenska.... hu ?

Jag inbillade mig en kort sekund att vi skulle till någon liten pittoresk kinesisk genuin restaurang.

Det blev inte riktigt så.... någon riktigt intim stämning ville inte infinna sig.... men maten var ätlig, det skall de ha!

.

.

- Bussen väntal utanföl, hade Mi Cheng Yi lovat ( man kallar bara släktingar och mycket goda vänner för enbart förnamn i Kina )

Och när vi kom ut stod den där som lovat.

Varför hon envisas att kalla bilen för bussen är lite oklart. Antagligen väljer kineser ord efter funktion och inte efter utseende, och eftersom det här var en charterutfärd, om än med endast två gäster, så måste bilen följdaktiglen bli en buss. Tror jag.

.

.

Eftersom det här bara var en halvdagsutfärd, hade Mi Cheng Yi lovat att vi skulle fara förbi fågelboet så vi fick se det på vägen hem. Anar inte om hon och chauffören ångrade det löftet, för en söndag eftermiddag var det mer eller mindre proppat.

De stannade utanför avspärrningarna, så vi slapp betala för att betitta kreationen. Det var snällt tycker jag.

Men så värst imponerande blev det kanske inte på dette viset och i dagsljus...

.

.

Något som impade väldiga var hotellet som ligger strax bredvid.

Vilken fullständigt fabulöst ball arkitektur!

Får väl bli Seven Star Hotel nästa gång det blir Beijing ;)

.

.

Har inte helt fått skillnaden i tideräkning mellan kineser och västlänningar klar för mig.

Men att deras är annorlunda är fullkomligt klar!

Den här halvdagsutfärden började nämligen kl. 10.00 och strax efter 17.00 klev vi ur bilen utanför hotellet.

Där fick vi valuta för hela yuangen kan man påstå!

På kvällen blev det en lokal sylta, och för en tredjedel av vad gårdagens katastrof bellade, fick vi oss utmärkt mat serverad, trots att de inte kunde ett ord engelska. Jepp, vi fick till och med det vi ville ha! Okej då, menyn fanns med engelsk text, så det var bara att peka, man slapp till och med gissa...

Jo,

visst ja!

Tänkte att jag skulle lugna alla oroliga själar.

Ni behöver inte vara oroliga för våra fejs om det skulle börja brinna. Antagligen inte lungorna heller.

För här finns det en säkerhetsanordning på rummet, i två exemplar till och med, ett till oss var.

Jag är sjukt imponerad av den här grunkan.

Hade jag varit 30 bast och hungrig, hade jag ansökt om agenturen direkt!

Kan inte bestämma mig för om den ser ut som mammas 60-talshårtorkshuv i mjukplast som man kopplade till dammsugarens utsug, eller något från Star Trek.

.

Efter en hyfsad frukostbuffé satte vi oss i en taxi med en lapp i högsta hugg där det antagligen stod "Art Zone 798" på kinesiska. Det var ialla fall dit vi fraktades.

Art Zone 798 är ett slags konstkoncentrat beläget på en gammal industritomt.

Fabulöst!

Stort!

Fullt med olika typer av konst, allt från ganska billigt krimskrams och de där Designtorgetprylarna man ser i alla länder, till tämligen unika och helt otroliga verk.

Hade jag haft 5 tusen liggandes och skräpandes i fickan, hade jag haft med ett foto hem från den här turen:

.

.

.

Det fanns mycket att gapa över.

Vissa grejor hade hur gärna som helst fått åka med hem, annat var stundens godis.

Den här bilden gick jag helt igång på, är inte detta en riktigt härlig contemporary sak med klar klassisk kinesisk touch?? Såååå fin .. till och med fått in lite 3D-känsla, modernare kan det väl inte bli.

.

.

I en gammal nedlagd industribyggnad finns fortfarande slagorden från Mao-eran kvar på väggarna. Här rymdes en utställning med militär / krigsrelaterat tema.

.

.

Men det var inte bara utställningar stora som små som man kunde snöa in på.

Vem kan motstå en sådan här dörr ???

Va?

.

.

Klart vi tog en paus och käkade lite också.

Smakade utmärkt, och solen behagade skina en liten stund också!

Insåg att jag inte har knän till den här sotens övningar längre :(

.

.

Alla vet ju vad som händer när man intager föda och dryck av något trevligt slag, och därför följande bild.

En av de läckraste don jag besökt, även om det kan kännas lite märkligt att fläckvis beskåda sin lekamen medan man sitter och puffar lite.

.

.¨

Efter fem timmar bar inte stockarna längre, så då var det bara att ta en taxi hem, hur ofärdiga vi än kände oss.

Ja,

så var det då förkvällen.

Hade fått besked om vilken marknad som "måste" besökas, och vi knallade dit.

Vi kan sammanfatta rundan med följande:

Det köptes inte en endaste liten pryl förrän vi var på väg ut, och jag slog till på det där "äkta" halsbandet av korall. Annars höll jag på att få tuppjuck och ge någon av alla tjatiga, gåpåiga och totalt hjärndöda säljare som plågade livet ur mig en rak höger.

Nu blev det bara en luftswing.

Tillbaka vid hotellet mötte vi en kvinna som gnodde febrilt med att få bort dammet från staketet runt hotellet. Hon förstod över huvud taget inte varför någon skulle ta en bild på denna syssla.

Men det skulle nu jag.

.

.

Efter allt detta intryckande och promenerande var vi totalt färdiga, och intog en av de uslaste middagar vi lyckats prestera tillsammans på hotellet. Vi vet, får skylla oss själva, men det var vad som orkades med!

Nu blir det förhoppningsvis en god natts sömn.

Skall få lite pillerhjälp på traven.

.

Detta unikum, slutet och hemlighetsfullt, lockande och svårbegripligt.

Efter en stunds pustande på rummet gav vi oss av.

Och de som känner oss förstår förståss hur det gick till: Ingen taxi eller riksha här utan vår gamla beprövade metod för att lära känna ett nytt ställe: fötter och ben.

Och lära känna fick vi.

Hade siktet inställt på Den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens Torg, men där hamnade vi aldrig. För det var så många staket i vägen att vi inte kom över gatan! Men innan dess hann vi se en del intressent!

.

Inte långt från hotellet låg ett "litet" juvelerarvaruhus. Här fanns förutom vanliga juveler fantastiska korall-halsband och så enorma fint skurna korall-konstverk och jade-dito. Den största i korall kostade nätta 62 mille !! Det stod att den inte ville bli fotograferad, och jag rättade mig därefter...

Tvärs över gatan låg ett "room with a view" på toppen av byggnaden, och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag undrar hur de där kläderna doftar när man plockar in dem...

.

'

.

Efter en fika blev det fart på våra brist-på-sömn-mosiga lekamen och vi vandrade iväg.

Och nu kommer dagens Quiz:

Vad är det första Herr Nöjd och Fröken L gör när de kommit till ett annat land, mer än vandrar iväg? Vad besöker de först?? hihihi, rätt gissat!

.

.

Det var inte bara stort, det fanns ta mig tusan inte en vit man därinne förutom oss. Vilket uppmärksammades av många förresten. Hela dagen och överallt där vi gick. Antagligen inte så vanligt att en viting med ännu vitare hår traskar runt i de här kvarteren... nåja, tillbaka till affären.

Det blev så klart shopping, men inga utsvävningar, bara något litet som man absolut inte kan klara sig utan, som till exempel ett trådlöst headset...

.

.

Svängde av från de stora allfartsvägarna, och hamnade i kinesernas Beijing. Inte de med hög lön, de lågavlönade och "normal"-avlönade. De där som har 3-5 000 kronor i månaden i lön, medan chefen har minst det tiodubbla. Minst. Så mycket fick jag ut ur guiden som hämtade oss på flygplatsen.

Här var ett virrvarr av trånga gator, halv rivna hus, blandade med återuppbyggda. Vi skulle inte kalla dem hus, men här fungerar de som det.

Här fick uttrycket "room with a view" ännu en dimension....

.

.

Överallt stod det kaffe-Pettrar och puttrade, och väntade på te-bladen.

.

.

Vi gick och gick och gick, och till slut kom vi fram till "baksidan" av torget och staden vi skulle se.

Men se där var det stopp. Staket gjorde att vi inte kunde gå över gatorna, eller snarare boulevarderna, och alla underjordiska gångar slutade i en tunnelbanestation, eller platsen vi redan kom från. slutade försöka!

Istället gick vi den stora breda "fina gatan" där ruckel ersatts av Breitling- och Rolex-affärer, ZARA och HM....

Hmmmmm. Behöver inte se den gatan fler gånger!

.

.

På vägen hem började benen slakna ganska betänkligt. Inte så konstigt! Först ett par timmars dålig sömn på planet, och så ut och traska i fyra timmar!

Orkade i alla fall notera att det är en kunskapens stad det här! En liten ung man satt och gjorde läxorna utanför mamma och pappas affär. Vad som fanns i den där gasbehållaren låter jag vara osagt, men den stod där och pyste och myste i alla fall...

.

.

Och kunskapsglädjen tog inte slut där!

På en av gångbroarna över en av de tre stora boulevarderna i Chong där vi bor, hade man passat på att idka lite kunskapsspridande.. eller vad sägs om de här käcka och enkla matematiska formlerna som konstnärlig utsmyckning av en tråkig gångbro ?????

.

Får hon bloggat från Kina eller ej?

Nej - You-Tube kommer man inte in på, men Skypen funkar :)

Hörde du det Ma??

Jippie :D

.

Ja, så nu är vi här i Beijing, 6 timmar före er.

Lite småmöra men inte farligt, är ju inte längre än till USA.

Vi hörs!

.